I måndags skickade vi ut alla brevinbjudningar och igår skickade vi ut de per mail. Mailinbjudningarna ger mig lite ångest pga att vi bjuder in kusiner som jag inte träffat på länge, samt deras sambos (som jag ju aldrig träffat). Tänk om de tycker att vi är världens töntar som dels skickar inbjudningar via mail och om de sen kommer på bröllopet, tycker att vi är knäppa/underliga/jagvetintevad för att vi är i den lokalen vi valt och där inte kan bjuda på alkohol, "som man brukar dricka på bröllop". Troligtvis får vi servera lättöl, men ändå.. Och dessutom, hade vi valt en annan lokal så tror jag det hade blivit nyktert bröllop ändå, eftersom vi inte dricker. Och anledningen till att vi valde den lokalen är för att det var där vi träffades för första gången för 10 år sen. Och så får vi hyra den ganska billigt. Men det känns som att jag måste förklara mig varför vi valt att ha det så, trots att det är vårt bröllop - det är vi som bestämmer, och då ska egentligen ingen annan ha något att tycka till om det.. Eller, tycka saker får de göra, men ja.. Ni fattar.
Ja, och folks +1:or då.. Jag känner dem inte, det känns konstigt att bjuda in människor jag aldrig träffat, men det är ju "sed" eller "tradition" att bjuda in sambos, så då gör vi väl så.. Sen är det upp till dem om sambosarna väljer att komma (de kanske känner samma sak?) eller inte.. Men det är bara jag som oroar mig, jag vill att våra gäster ska ha det trevligt och även om jag inte känner sambosarna till mina kusiner, så vet jag att andra i släkten har träffat dem och på ett sätt tillhör de ju släkten.. Men ja, jag oroar mig för att de ska tycka att det är ett töntigt bröllop... där har vi det igen! Varför, varför, varför? Varför accepterar inte JAG att alla bröllopspar planerar sina bröllop olika och har olika sätt att gifta sig på och varför tror jag att de inte ska tycka att det är trevligt? Jag måste släppa det.. (skitsvårt) Men jag vet ju att de vänner vi har och våra närmsta familjer kommer hur som helst tycka att det är trevligt, men det är just de där personerna jag inte träffat på hur länge som helst, som får mig att känna så.. Är väl bara nervös just för att det var ett antal år sen vi sågs och jag... vill att de ska tycka om mig? Nä, jag vet inte.. Nåt är det iaf.. Ska försöka släppa det nu..

Och så är det ju en sak till som ger mig ångest.. Önskelistan. Alltså.. Hade det inte varit för att några släktingar och vänner redan frågat vad vi önskar oss i bröllopspresent och ville ha en lista, så vet jag inte om vi hade skrivit nån.. Det känns konstigt att önska sig saker. Men nu är det så och då har vi ändå gjort en lista.. Vi har redan allt vi behöver (och lite till) till vårat boende, eftersom vi bott ihop ganska länge, så vi kände att det kanske blir onödigt om gästerna tex vill ge oss hushållsapparater som aldrig kommer till användning. Det skulle jag tycka iaf, jag vill ge saker som paret har användning för eller som de har nytta av... Så vi skrev en lista på saker som vi behöver ha om ungefär ett halvår, dvs bebisgrejer. Det blev iofs mycket "bidrag till..." eftersom många av grejerna är alldeles för dyra för att få i present (tex en vagn). Och helt plötsligt så känner jag mig bara snål och listan känns dum och konstig och jagvetintevad, dels för att jag undrar vad våra gäster egentligen ska tycka om att vi önskar oss bebisgrejer (men det är sånt vi kommer att ha nytta av) och dels för att min kusin och hans tjej väntar barn i ungefär samma veva som oss, dvs, de behöver själva lägga pengar på sånt (och ja, de är bjudna). Och det känns lite som att vi kräver saker av våra gäster, fast det inte alls är så.. Vi blir glada bara de kommer. Jag är inte alls bra på att önska mig saker i present, jag klarar inte det. Visst kan jag önska mig saker (eller kunde när jag var yngra iaf) i julklapp eller födelsedagspresent av mina föräldrar, men det är det enda. Att önska sig saker i present från andra känns konstigt på nåt sätt.. Speciellt när man inte träffat människorna på några år och då känns det som att man bjuder dem på bröllop för att få saker. GAH! Varför? Det är ju inte anledningen till varför vi bjuder dem, varför känner jag som att DE ska tro det då? Jag vill träffa dem, jag vill att de ska vara där när jag och Markus gifter oss och det är det viktigaste. Inte några presenter! Varför känner jag att det är jobbigt? Varför tror jag att de kommer att tro att vi gifter oss för att få presenter till bebis, när det i själva verket är så att vi planerat bröllopet sen januari?...
Äh, jag få sluta älta nu! Jag hoppas verkligen inte att våra gäster tycker som jag tänker att de kanske gör och att de kommer dit för att närvara på vigseln, ha en trevlig middag och vill fira det med oss. Jag måste börja tänka så nu och släppa det andra.. Det går inte att tänka så...

Nä, nu ska vi sätta igång och packa lite mer.. 2 dagar kvar till flytt nu. =)