sanna har kört in i en vägg. inte bokstavligt talat, men det kunde lika gärna ha varit så. jag vill inte, varför ska jag ärva dåliga sjukdomar som är jobbiga och måste behandlas med läkemedel livet ut? nej, jag vet inte än om jag har det, men med stor sannolikhet. den är ärftlig, jag har många av symtomen, jag har låga värden och nu ska det utredas. fan. JAG VILL INTE! så nu är jag ledsen och nere, men faktiskt inte så orolig. prognosen för att få bra värden ser bra ut. men ajg vill ändå inte ha felet.


vill inget hellre än att ligga bredvid markus just nu. han är bra på att trösta, men inte om han är 12 mil bort och sover...