Nu är jag hemma igen! Gotland var trevligt, träffade folk och hade kul. Frida var där, henne har jag inte sett sen i somras tror jag.. Samma med Samuel.. Inte sen nån gång förra året. Sen träffade jag Billie och Lojse, två helt underbara Hd:are, som jag aldrig träffat förut. Hängde ganska mycket med dem. Det var kul. Så träffade jag Calle, en kille som jag gick i samma klass med på grundskolan. Öhh.. och det var.. intressant. Väldigt upplyftande samtal vi hade. Seriöst. Jag trodde att jag inte var speciellt omtyckt, men jag var väl bara extremt blyg.. Och att de egentligen tyckte att jag sjöng dåligt, men så var det inte heller. De tyckte tydligen att jag hade en röst som kunde spräcka glas med alla de höga toner jag kunde, och fortfarande kan, ta. Alltså. Varför sa de inget då? Varför sa jag inget? Massa varför som kunde varit annorlunda, men nu kan jag släppa grundskoletiden och våga ta för mig. För varför ska jag inte ta för mig av livet, jag ÄR inte mindre värd, jag ÄR inte dålig. Jag är bra, jag är stolt. Jag har kämpat, ja, men varför se tillbaka på det som varit, varför inte bara se framåt på det som kommer, det som jag ska göra, allt positivt? Jag måste våga vara mig själv. Och jag fick värdlens peppsamtal igår på morgonen.. Det var riktigt bra för mig.

Nä, nu måste jag packa lite.. Flyttar snart! Yes!