Jag vill, men ändå inte. Trivs i lägenheten, bortsett från att grannarna är störande ibland (ganska ofta). Man hör dem. Ibland får vi saker nerkastade från grannarna ovanför. Senast var det såpavatten som de hade tömt ut på balkongen. Vet inte om det var medvetet eller om ngn av deras ungar hade råkat snubbla över hinken, men störande var det! I höstas hittade vi både vindruvor och glas (!!) på balkongen. Och ibland har det hängt ner kvastar och sladdar och grejer från balkongen. RIKTIGT störande. Bortsett från det trivs jag.
Men det skulle kännas skönt att flytta. Komma närmare skolan (ja, jag vet att jag sa att jag inte ville bo i samma stad som jag pluggar, men det handlade nog bara om norrköping), slippa betala nästan 2500 för tågkortet varje månad och därmed slippa merkostnadslånet vilket betyder att jag slipper mer skulder senare. En flytt skulle betyda att jag (vi) betalar mindre i hyra och får mer pengar över till allt möjligt. Det skulle betyda att jag kom närmare mina nya vänner, kunna umgås med dem när jag vill utan att behöva tänka på att jag behöver kunna ta tåget hem osv. Det skulle betyda att jag kunde stanna i skolan så länge jag behöver, jag skulle kunna ha grupparbete när-som-helst utan att behöva tänka på tåg-delen. Det skulle bli lättare med min praktik sen, eftersom jag måste ha den i Södermanland. Allt skulle bli så mycket smidigare för mig. Men inte för Markus. Inte om han söker den utbildning han vill gå. Då blir det han som får pendla till Norrköping varje dag. Men det skulle ändå bli billigare med tanke på att vi inte lägger ~5100 kr på lägenheten, utan bara 2800 kr, för nästan samma storlek. Det skulle vara lite lättare för honom, iom att han kanske kan lägga sin praktik i Eskilstuna (tror inte att den utbildningen har samma slags avtal som min utbildning). Men då blir det  som att jag tvingar honom att åka tåg varje dag, pga att jag vill flytta. Och vi är ju båda överens om att det skulle bli helskumt om vi blev särbos.
Men jag vill nog inte flytta dit för livet, som det ser ut nu så vill jag flytta tillbaka (eller nästan, linköping iaf) när jag är klar. Allt beror ju på jobbmöjligheter, men det finns med all säkerhet i Linköping då. Så det är ju bara för ~2.5 år. Skulle det göra så mycket? Skulle det kännas jobbigt och svårt? Hur ska det bli?


Och ja, vi kan i princip få vilken vi vill av de två lägenheterna jag sökte.